Nathalie Andersson

 

För mig betyder min bloggning ganska mycket, har inte bloggat länge alls men ändå har jag förhoppningar på både mig och blondisnatta.blogg.se och hopppas att vi ska kunna växa tillsammans. Det är inte statistiken som spelar någon gång utan det är dom som kollar, läsarna. Visst, det är kul med hög statistik också men det är inte det viktigaste. För MIG är det DU som spelar någon roll. Jag har visseligen mycket uppmärksamhet på instgram och tycker att det är superkul! Verkligen älskar det jag gör, och jag hoppas att ni vet hur mycket ni betyder för mig. Ni alla 2 082 följare är guld värda. Även om jag haft motgångar har ni alla stått på min sida... T.e.x som när jag tittade in på en app som man kan kolla hur många nya följare man fått och vilka, även kolla VILKA som slutat följa.... det är idag över 400 personer under ca 3 månader. Det finns inte bara en person som jag verkligen ser upp till och vill hylla här och nu, Axel Hugosson, och självklart Nellie. Men han är en riktigt cool kille, verkar hur go som helst! Han har följt hela min resa från 10-15 följare till 2 000+ och han har stöttat  mig till 110%. Han är en kille med en stor personlighet, vissa säger att man inte kan döma folk innan man träffat dom och jag håller med till 110% men kan inte annat säga än att, Axel, du är AWSOME!! @axel_hugosson <3

 

Ok, tillbaka till bloggningen. Jag VILL gå LÅNGT med min bloggningen, menar det. 

Stora bloggare har det som hobby, yrke, jaa titta bara på Kisssie och Blondinbella, hur mycket dom tjänar. Jag struntar i om jag tjänar 50 kr i mån eller 3000. Huvudsaken är att NI finns. <3 

 

Visst vill jag bli stor som Nellie, kämpar dit jag vill komma lixom. 

 

Strunta i vad alla andra säger och gå din egna väg, KÖR DITT EGNA RACE! Det är som alla sa till Nellie innan hon kom till SM med Bellman, "du klarar det alddrig" Bellman är galen, du kommer aldrig till Sm" lyssnade Nellie på det? NEJ!

 

Jag brinnner för bloggning, ridning, fotografi och att redigera men det ALLRA bästa jag vet är Nellie och hästar! 

Har ridit i snart 8 ÅR! Kämpat HÅRT! Men det lär nog ta ett tag innan jag har ramlat av 100 gånger, har lixom bara ramlat av 3 gånger och den senaste gången fick jag hjärnskakninng. Hästar har försökt bocka av mig, skenat iväg i full gallop med mig men har jag gett upp än? DET SKULLE INTE ENS KOMMA PÅ TANKEN!! 

Ridning är läskigt men jag VILL! Jag tänker alltid "hur kommer det gå?" innan varje lektion, gallopfattning, hopp osv... Och som det ser ut idag har det bara gått RIKTIGT dåligt 1 gång! Vad har jag att förlora?

 

Bloggningen, säger samma sak... VAD HAR JAG ATT FÖRLORA?

 

Visst, himmelen mörknar ibland men du vet att det blir just igen. Vägen till lycka är inte lätt, ibland kommer det en backe eller 2 och det är då du får kämpa lite extra. Har du någonsin sett en klar blå himmel? Det kallar jag lycka och vägen dit är lite som en org, lurig och slingrig. Allt kan inte alltid vara lätt. 

 

Jag har en av de bästa personligheterna någonsin och också en av de dåligaste.... ENVISHET. Jag kommer ihåg en lektion då jag red en superfin B-ponny... Björkös Tuffa Viktor, min EVIGA PRINS, tyvärr blev han skadad för ca ett år sen och togs akut bort... :´( kan skriva ett inlägg om honom en annan gång. Men i alla fall så den lektionen så red jag på honom i hoppning och det var i en kombination som han stannade vid andra hindret varje gång eller så var det bara ett hinder, men iaf så stannade han där, men jag kämpade och jag skulle bara ÖVER!

Tror ni jag kom över? Jajamen :D Det är de jag menar, att kämpa dit man vill komma blir bara bättre. 

 

Kämpa dit DU villkomma så kan jag lova att det inte blir annat än bättre. Sätt upp dina mål och  KÄMPA. 

Don´t dream your life, live your dream!